
Taggad innan start
584:a (förbättring med 430 placeringar sen förra året)
Glid: HF80 + 50/50 fc7/fc10
Fäste: Rode O täckt med Rode V0… Lite för varmt med facit i hand…
Klocka ringde 04:20 flyger upp ur sängen, först hade ja tänkt sova så länge som möjligt för när man står i Led1 så spelar det inte någon roll var man lägger skidorna, det går nog fort endå men jag ville vara längst fram…
In vid 05:30 och fick skidorna som andra man, Bra Rickard!
Tryckte i mig frukost och gjorde mig i ordning och kvart i 8 dök jag upp i fållan igen, på vägen ner träffade jag Ivan, Lasse och Coach Håkan alla verkade taggade och vi hajade snabbt.
I fållan hade jag finåkare runt mig så som Mattias ”Z” Karlsson, Amersports starke åkare Karl Zeitz och Intersport i Borås mest kunniga och snabbaste kille Daniel Abrahamsson.
Starten går i världens största skidtävling, en märklig tystnad uppstår samtidigt som skrapandet av 15 000 par skidor fyller luften. Långt där ovanför svävar en helikopter. Speakerns röst uppmuntrar och peppar alla vi åkare som sakta glider ut från Berga by. Det är den första söndagen i mars, och det är magi i luften….
Planen för loppet var enkel, smyg upp och gör av med så lite energi som möjligt i första backen… Hur tror ni det gick? Se puls grafen nedan:

Som ni ser så var det fullt blås från början (dvs 95-99% av max i backen upp) utan att jag kände av det… Men det gick bättre denna gång och på toppen kände jag mig pigg och kunde börja vila upp mig inför kommande mig…
Höll bra tryck mot Smågan och passerade på 38min vidare mot Mångsbodarna var det inga problem heller, körde nu om folk hela tiden då jag som alltid är relativ sätt starkare på stakning än backlöpning…
Uppför Risbergs backarna började jag försöka diagonala gå gick väl hyfsat men insåg efter ett tag att den relativa ansträngningen i puls var lägre i fall jag stakade så det blev att hugga och det gick oförskämt bra.
Men sen började det bli lite jobbigare… Vet inte vad som hände men plötsligt så slutade mina skidor att glida, det började frysa i fästet under så att det skrapa och vibrera och jag gled så dåligt att det var inte som gled sämre och jag fick nästan staka utför och den känslan som uppstår då är mäktigt när du inser att detta kommer bli en tuff resa de sista 5 milen mot Mora.
Fick slita som ett djur nu för att hålla surfen på skidorna, sökte snabba spår mellan spåren, försökte kasa av fästet i nedförsbackarna…
Men jag körde på… Träffade många härliga människor i spåret som jag pratade med och hade trevligt stundtals..
Kom till Oxberg och efter där var jag riktigt trött och frustrerad över att de gled så dåligt, blev väl kanske lite bättre men endå…
Åkte förbi Ski Team Skånes kontroll i vasslan där Thomas stod och hejjade på, mäktigt! Blev en bra boost upp i vasslan…
Kom ikapp Gustav någonstans mellan Wvolsvagen o Preem kontrollen, han såg ut att ha en tuff dag på jobbet, vi små snackade lite och beklagade oss och sen gick jag vidare…
Åkte sedan 1,5 mil med trevliga Alexandre Westberg som hade ont i armarna och lunkade på ungefär lika fort som jag och frågade vem som vallat mina skidor… hehe!
Försökte göra ett ryck innan Eldris på honom men han ställde ikapp vid 5km kvar och då fick ja ge mig…. Sista 3km var inget roligt och bara vilja, trist att inte kunna ha något tryck på slutet, saxade fint i Aukland backen och fick spurta i mål mot en norrman som hade tån före… Fan!
En annan mäktig grej som hände var när jag satt i omklädningsrummet, helt förstörd så kommer det fina trevliga Adam Steen fram som blev 70:e
Aja men ni ska veta att jag är sjukt nöjd trotts allt och att det är helt fantastiskt att förbättra sig så mycket och det inspirerar mig till att ta nya kliv i träningen för att bli ännu bättre. För nästa år då har jag tänkt åka riktigt fort och det hoppas jag flera av er som läser detta ska göra också.
Tack till alla som hejar, stöttar och engagerar sig i min träning och tävling.
Nästa mål är Årefjällsloppet 22 mars, säsongen är förlängd och det ska bli skit kul!